Monseñor Romero (introducción al programa de radio):

En los últimos decenios El Salvador ha estado encabezando la lista de países más violentos del mundo. No tengo palabras para expresar el dolor que eso nos causa a los salvadoreños que, en el interior y en el exterior, solamente queremos vivir y dejar vivir. Si bien ahora se habla de las maras, esos jóvenes tatuados que desprecian tanto la vida propia como la ajena, no hay que olvidar que antes fueron los cuerpos represivos del gobierno y los escuadrones de la muerte los encargados de mantener al país en los primeros lugares de esa trágica lista. El Salvador entró a la modernidad en 1932 con una masacre de 30,000 indígenas, y a ese genocidio le siguió una criminal dictadura militar de 50 años.

En 1980, cuando muchos civiles ya no aguantaban la situación y habían tomado las armas para luchar contra la dictadura, la violencia política alcanzó el cénit: el 24 de marzo matan al Arzobispo de San Salvador, Monseñor Oscar Arnulfo Romero. El querido sacerdote, que se había atrevido a desafiar públicamente a la oligarquía y a los militares, se convirtió de inmediato en un símbolo, pues representaba a miles de personas que habían sido asesinadas en el país. Asimismo, su muerte dejaba en claro hasta dónde podían llegar los poderosos. Si mataban al Arzobispo, en un país predominantemente católico, ¿a quién no matarían? En el siguiente programa de radio, producido por mí y Malin Nicander, puedes escuchar la historia de Monseñor Romero, a quien recordaremos hoy, mañana y siempre.

Por: Oscar García

EL KABEZANEGRA ÄR STOLT ÖVER ATT FÅ PRESENTERA
MÅNADENS SUPERSUDACA…
SISSELA NORDLING BLANCO!

• Talesperson för: F! – Feministisk Initiativ,
• Redaktör för: Makthandboken – för unga feminister som (be)möter rasism och sexism i föreningslivet.
• Grundare av: den antirasistiska och queerfeministiska festivalen Uppsala Pride
• Politiker, arbetare, student och kamrat.


Av: Inta Achira

El kabezanegra här fått äran att få ställa några frågor till Sissela som är en fett värdig SUPERSUDACA. Vi är lite nervösa men Sissela svarar lugnt, klokt och inspirerande.

Vad är det som driver dig idag?

Jag vill utmana svensk politik. Utmana hela bilden av att Sverige är så jämställt och att det inte finns mer kvar att göra på den punkten. Att tänka i alternativa banor över hur samhället ska se ut och tänka bortom det som råder idag.

Du är feminist, vad tycker du det finns för problem i Sverige idag?

Den ojämställdhet som blir tydlig tack vare statistiken. Att kvinnor i arbete värderas sämre, att kvinnor har mer arbete i hemmet och att det fortfarande finns skillnader lagmässigt. Att exempelvis ”kvinnofridslagen” inte gäller de kvinnor som inte har uppehållstillstånd, vilket innebär att de inte får rätt till skydd från våld och de mest grundläggande mänskliga rättigheter. Jag tycker det är helt fel att lagen vilar på dessa nationalistiska och rasistiska idéer.

Du är också antirasist, på vilket sätt är rasism ett problem?

Ett problem är att man ofta inte ser det som ett problem. Men det är ett problem eftersom det genomsyrar samhället och är strukturellt. Det handlar inte bara om högerextrema grupper eller partier. Vi har idag en migrationsminister som applåderas av Jimmy Åkesson. Det är ett stort problem. Ett annat problem är rasismen på arbetsmarknaden. Det finns forskning som visar att det är hälften så stor chans att få ett arbete, trots likadana meriter, för någon som har ett arabiskt klingande namn. Det är inte ok att en sådan här sak ska vara upp till en arbetsgivare, problemet finns och det måste åtgärdas politiskt.

Har du själv råkat ut för rasism?

Ja, fast det kan vara svårt att sätta fingret på rasism eftersom allt inte handlar om ifall man blir skriken ”jävla svartskalle!” på gatan eller inte, det handlar om erfarenheter som jag och min familj, min mamma, min storasyster och mina vänner har upplevt i vardagen som gett mig medvetenheten om rasism. Därför tror jag att det är viktigt att dela med sig av de här händelserna för att inte godkänna det som sker. Det är ett problem om vardagsrasism blir något naturligt, om man bara reagerar när det händer mer extrema saker.

När började du engagera dig i dessa frågor?

I högstadiet började jag bry mig om dessa frågor och jag var inte organiserad men ingången till FI skedde genom att jag var med och arrangerade en antirasistisk dag i Uppsala. Då kontaktade jag flera organisationer för att bjuda in de att delta och FI var de som jobbade och engagerade sig mest. Vilket signalerade för mig att FI har en stark vision och vilja att jobba med både feministiska, antirasistiska och globala rättvisefrågor. Jag tycker det är viktigt att kämpa mot ojämlikheter av alla olika slag.

El Kabezanegra är intresserad av att skapa debatt och du är enligt oss en mästare på detta– hur jobbar du för att skapa opinion?

Jag tänker på att använda olika kanaler och vända mig till olika grupper. Det är viktigt att skapa debattartiklar, men det är inte allt. Vilka är det som läser? Ofta når man bara de som redan är intresserade. Alltså tycker jag det är viktigt med folkbildning. Studiecirklar och föreläsningar är ett sätt. Att själv söka de grupper man vill nå och inte bara övertyga de redan övertygade. En gång hade jag en studiecirkel om feminism i Flempan och även fast det var annonserat vad det skulle handla om så kom det några som inte visste vad det skulle handla om och var peppade i alla fall. Det blev jättebra och intressant.

Att prata mycket om feminism och antirasism är bra och man kan ha olika ingångar till det. Man kan till exempel utgå från skönlitteratur och analysera den. Eller utgå från egna och andras erfarenheter och dra kopplingar för att utifrån det skapa samtal och diskussion.

Förutom samtalen som jag blir inbjuden till som representant för Fi så har jag den senaste tiden varit ute och pratat rätt mycket kring just antirasistisk feminism och hur man kan jobba med det inom organisationer. Jag är nämligen med i en feministisk antirasistisk tankesmedja som heter Interfem också, och vi har nyligen släppt en andra upplaga av en handbok för unga feminister som (be)möter rasism och sexism i föreningslivet. Man kan säga att det är en inspirationsbok för kabezas negras som vill jobba med dessa frågor men har svårt att få gehör och boken ger konkreta tips på vad man kan göra för att få igenom sina perspektiv men också hur man kan arbeta med det som organisation, så det har varit många ideella organisationer som varit intresserade av att höra oss.

Vill du hälsa KABEZANEGRAS läsare något?

Hallå alla Kabezanegras - mobilisera er för förändring! Vi är många, vi kan göra skillnad.

Kabezanegra säger till alla läsare: Kolla in Makthandboken! Den är gratis och går att ladda ner på: http://interfem.se/makthandbok.aspx